min lilla dessy.

min lilla sötstrumpa till kissemiss har fått för sig att den enda in och utgången som finns i vårat hus är mitt fönster. och eftersom det inte beter sig som en svängdörr så blev jag den ofrivillige dörrvakten.
eftersom katter sover ca 16 timmar per dygn så har min och kissens dygnsrytm av förståeliga skäl ganska relevanta skillnader.
hon gillar att gå ut och in genom mitt fönster när jag sover som bäst eller när jag har lagt mig att sova och sängen har blivit sådär behagligt varm.
men icke. då måste jag stiga upp och agera dörrvakt.
jäkla kattskrälle.
det är ju inte så att jag kan ignorera henne heller.
vill hon ut eller in jamar hon så att jag är säker på att hela vrenabyn kan höra.
ja, jag säger då det.

häromdagen, precis vid sovdags, hörde jag något som skrapade på mitt fönster.
jag förstod ju att det måste vara kattskrället.
men ändå börjar hjärtat dunka lite snabbare i bröstet på mig.
vad kommer jag få se när jag drar upp rullgardinen?
den onda dockan, nån i the grudge eller killen med motorsågen i chainsaw massacre är sådana saker som helt automtiskt poppar upp i skallen på mig.
men sen får jag ju ta mod till mig och dra upp rullgardinen.
men jag ser ju ingenting eftersom ljuset reflekteras i fönstret.
jag öppnar fönstret och dessy kommer farande som utflugen ur en kanon.

jag skällde lite på henne för att hon aldrig kan komma in innan jag har gått o lagt mig. hon tog nog åt sig för hon kröp ihop vid fotändan av sängen o slumrade till.
men varje gång jag tittade på henne kom hon fram till mig och pussade lite på mig för att sedan gå tillbaka till sin plats och somna om.

även om hon är en riktig odåga ibland så gillar jag henne faktiskt.