Jag har kanske hoppats.
Men jag har nu insett.
Oavsett vad som händer så kommer det att förbli så som det är
Ett ganska svalt intresse.
Det finns inga dolda hemligheter.
Det har gått så pass lång tid
och jag tvivlar på att den kommande intimiteten
skulle göra göra någon större skillnad.

Allt blir som vanligt. Som nu.
Nu när jag vet, eller tror mig veta,
måste det ske en förändring.
Jag måste släppa taget.
Så är det bara.
Annars kommer det bli en väldigt jobbig månad.

Det finns tydligen vissa saker jag inte kan säga till folk.
Saker som inbegriper killar, blickar, flin, och irritation.
Men nej. Jag får uppenbarligen inte säga att jag tycker det är irriterande
när endel mongon glor på mig. (FÖR JA DET GÖR DOM JAG SER INTE FEL. DET ÄR INTE MIN FÅFÄNGA SOM STIGER MIG ÅT HUVUDET)
Jag är ju för fan tjej. Det räcker gott och väl.

Om jag säger något sådant så blir det tyst. I en sekund för mycket.
Men det blev tyst. Eller så säger någon en kommentar om att jag tror att alla vill ha mig. Dom tycker jag skryter. Jag märker det.
Och jag blir så jävla förbannad.
HALLÅ!! MISSADE DU HELA GREJEN MED ATT DET VAR OBEHAGLIGT, JOBBIGT OCH JÄVLIGT IRRITERADE?
JAG VILL FÖRFAN BARA DRA EN SÄCK ÖVER HUVUDET OCH FÖRSVINNA.

Om någon annan säger något såndat så blir reaktionen inte densamma.
Inte vad jag har märkt.
Är det just jag, sättet jag säger det på.
Eller så är det väl bara som jag inbillar mig.

Men det tror jag så fan på.

Jag är så jävla dålig på att hitta saker. Även när jag VET var dom finns.
Som i måndags så letade jag efter min vattenflaska i väskan.
Jag visste att den låg där för jag kom ihåg att jag lade ner den där.
Jag letade tre gånger men jag hittade den ändå inte.
Sen när jag kom hem så låg ju flaskan i väskan iaf.

Igår när jag skulle hem från jobbet så tog jag fram mina vantar för jag skulle tanka. Men jag hittade bara en vante. Och jag vet ju att den andra låg i väskan.
Jag letade hur länge som helst men jag hittade den ändå inte.
Då täntke jag att jag hade tappat den.
Men sen när jag kom hem så låg ju den andra vanten i väskan.

Det här kan vara jävligt frustrerande. När man vet vart grejerna ligger.
Om någon säger åt mig att hämta ngt som ligger där och där så hittar jag det inte.
Jag skyller på dåliga gener.

Jag drömmer så konstiga saker.

Igår drömde jag att jag var jagad och blev tvungen att gömma mig i skogen. En riktigt trollskog med massa konstiga saker i. Iaf så träffade jag någon som hjälpte mig. Så vi tog en kanot och åkte ännu djupare in i skogen, på en sjö alltså.
Då kom vi till en stuga mitt i skogen. Där bodde det en tvåbarnsmor som höll på att tapetsera om sovrummet.
Då hjälpte vi henne men det blev fel hela tiden.

Inatt drömde jag att jag var i Afrika. Det var jag och några till och sen fanns det en guide och en liten apa oxå.
Vi klev ur bilen mitt ute i skogen. Och sen sa guiden att vi skulle följa efter honom. Han tog tag i en lian och svingade sig iväg. Jag följde direkt efter och sen kom apan. Det var asballt att svinga sig i lianer. Det gick jättefort och jag behövde bara byta några gånger. Sen svingade den sig av sig själv.
När jag och apan kom fram rill guiden sa han att vi var duktiga och att dom andra gick istället för tog lianerna. Iaf så pratade han massa och sedan kastade han småstenar omkring sig så att det bildade en cirkel runt oss. när varannan sten nådde marken ekade det i hela skogen. Som i jurassic park när t-rexen närmar sig ni vet.
Sen kom det nån slags samuraj och sa till guiden att en av hans passagerare hade förstört ett träd. Han var jättearg med guiden försökte lugna honom. Då kom killen som hade förstört trädet och tog fram en kniv. Och sen vet jag inte vad som hände.
Men guiden, samurajen och killen med kniv stod i vattnet en bit bort. Samurajen försökte dränka båda två men skulle skona guiden och killen med kniv dog först.
Men då kom killens brorsa och drog fram en kniv och försökte skära halsen av samurajen.

Ja. Om någon drömtolkare läser det här kan du väl vara så vänlig och berätta vad drömmarna betyder.

Skottland<3

Handlingen i boken stämmer överens med verkligheten.
Det fanns en som hette Bonnie Prince Charlie.
Det var ett slag vid Calloden. Inverness.
Allting är med. Jag gråter. Glädjetårar.

Diana Gabaldon.
Jag älskar dig.
Lämna mig aldrig.




Skottland<3

SOS!!! HJÄLP!!!

Jag har lite ångest. Eller egentligen inte så lite.
Rätt mycket om jag ska vara ärlig.
Jag har kommit fram till att jag har rätt svårt att säga nej.
Jag säger ja, fast jag känner djupt i själen att jag vill säga nej.
Jag säger ja och sen hör jag inte av mig eller så skiter jag bara i det.
Så det är ju lite elakare än att säga nej från början.
Så personen som frågar slipper få förhoppningar.

Iallafall så var det så här.
Jag gick in på gymmet och såg min forna instruktör stå bakom disken.
Åh nej, tänkte jag.
För vi har låtsas att vi inte känner varann och aldrig har pratat när vi setts på gymmet. Eller jag har. Han har kollat efter oss. Mig och Cicci.
Iaf så frågade han bara hur det var och sa att jag skulle köra hårt där inne.
Sen var det inte mer med det.
Men sen. Herregud. Sen kommer han fram till mig när jag står och tränar och säger
han: du tränar rätt ofta va.
jag: nja, tre gånger i veckan iaf.
han: oj, bara 19 år och tränar så ofta (hur fan kunde han veta att jag var 19 och tre gånger är inte ens mkt.)
Jag: heh.
Han: du kanske vill ta en kaffe nångång. om du dricker kaffe.
Jag (känner ångesten): eh, ne jag dricker inte kaffe.
Han: men te då.
Jag: javisst.
han: bara om du vill alltså?
jag (nu har jag ju redan sagt ja så nu är det ju för fan för sent.):jadå.
han: bra.

AHHHHH. Vad ger jag mig in på. Grejen är att jag inte alls väntade mig att något sådant skulle hända så då blir jag så chockad och så svarar jag bara.
Typ som när man inte förstår vad någon säger och man nickar och ler bara. Ni fattar.

Iallafall kommer han tillbaks två sekunder senare och trycker en lapp i min hand med hans telefonnummer på och säger med sträng röst att nu ser du till att ringa oxå.
Och jag nickar och ler lite.
Herreguud. VILKEN JÄVLA MES JAG ÄR!

Okej. Som jag ser det har jag två alternativ:
Alternativ 1.
Säga att nej tack, jag har pojkvän.
Brister: Han kanske inte menar något med fikan. Eller hur? Han kanske bara vill träffas och bli min vän? eh? eller nåt?

Alternativ 2
Säga nej. Bara nej och inget mer.
Brister: Jag kan inte det. Det känns för taskigt. Det skulle bli så jävla pinsamt.
Iof blir det säkert mer pinsamt för honom. Men fan. Jag är för mesig för det.

Grejen är att jag kan säga nej. Det sa jag ju till Benno-killen.
Men då hade jag det lite på känn. Då visste jag nästan att det skulle komma.
Men nu var jag helt oförberedd och då är det en annan sak.
jag har gjort samma sak en gång förut.
Fast då kom det både som en chock och så förstod jag honom inte. Han bröt på någont afrikanskt språk. Så då nickade jag och log bara lite.
Herreguud.

Han är instruktör och ser ut att vara minst 30. Vad fan ska jag göra.
Jag behöver seriöst hjälp.
Och jag kan inte undvika honom heller. Han är nästan alltid där.
Och jag är där rätt ofta jag med.
Jag kan ju inte säga att jag tappade bort lappen.
Ska jag skicka ett sms och säga att jag inte vill? Men då kommer han fråga varför?
Man ska ju inte döma folk på förhand.
Han kanske är jättetrevlig. Fast han är gammal och ful.

Herregud. Ni kan se honom här btw.

Möss.

Jag har letat över hela stan för att hitta en mössa att värma mitt huvud med nu när det börjat snöa och allt.
Men. Jag har inte hittat någon.
Förrän idag.
Eller. Modellen var så som jag ville ha den.
Färgen var väl inte så som jag ville ha den.
Det stod mellan lila och grönblå.
Och alla ni som känner mig något så när vet att jag aldrig någonsin frivilligt skulle bära ett lila plagg.
Så jag valde den gröna mössan.
Jag var mycket tveksam till en början.
Men vet ni. Nu gillar jag den faktiskt.

matorgasm.

I'm in heaven.

Jag har varit sjukt sugen på en köttbulls- och rödbetssalladsmacka heeela dagen.
Fråga mig inte varför.
Jag är egentligen inte så förtjust i rödbetssallad.

Men nu äter jag en. Och det är sjukt gott.
Mamma hade köpt rödbetssallad och stekt lite köttbullar till mig
när jag kom hem från jobbet.
Vilken ängel.
Det är sånt som gör att folk inte vill flytta hemifrån I guess.
Att man får mat på bordet.
För annars förstår jag inte varför.

Alla åker bort. Till Asien för det mesta.
Vill du inte se världen innan du börjar jobba?
Nä. Det har jag faktiskt inget behov av.
Jag har ingen lust att åka till Thailand eller nån annan stans.
Förövrigt åker ALLA till Thailand.
Det känns lite som en fluga just nu.
Man MÅSTE åka och se hela världen, helst Thailand.
Annars är man inte lika cool.
Men jag vill inte. Inte nu.
Och låt mig inte vilja.
Men ni får.

en mardröm.

Inatt drömde jag något väldigt läskigt.
Det var nog den värsta mardrömmen jag någonsin har drömt.

Det började med att ett ex sprang på en gata någonstans och stal en moped och körde iväg. Jag vet inte om jag eller några andra kan ha sprungit efter. Men iaf.
Sen gick jag hem till en ny kille som jag dejtade tydligen. Vi umgicks och sådär.
Sen ringde hans föräldrar som tydligen var psykologer eller något liknande och sa att mitt ex hade försvunnit, men att han kanske skulle komma till deras hus. För att dom var hans hsykologer typ.
Jag och den nya killen pratade lite om det o så sa vi att han kanske inte ville komma in när han såg mina ytterkläder där.
Så vi tänkte att vi skulle gå ut.
Men först skulle vi sminka oss. (?)
Iaf så gav han mig en kajal. Jag gick in i hans rum och han gick ut mot hallen. (Se bild.)
När jag stod vid spegeln så hörde jag något konstigt.
Jag tittade åt Whiteboarden och såg nånting skrivas där, utan penna.
Nån som skrev hårt och snabbt med återhållen vrede.
e.t.p.h.
stod det. E.t phone home?
Iaf så visste jag att det var mitt ex. Att han var död och att han var arg på mig.
Han ville göra mig illa.
Jag är livrädd för spöken kan ju tilläggas här.
Jag blev helt kall i hela kroppen och strupen snördes åt.
Jag sprang ut i hallen och försökte skrika. Men jag kunde inte.
Jag fick inte fram ett ord. Och jag var helt skräckslagen.
Då vaknade jag. Med samma känsla av att inte kunna skrika.
Mitt hjärta dunkade som jag vet inte vad. Och jag var livrädd när jag vaknade.

Det kanske inte låter så läskigt.
Det är svårt att återge drömmar.
Men fy fan vad rädd jag var.

I en evighet levde jag som om du inte fanns.

Karlar i kilt är fasligt manliga.
Riktiga karlar i kilt.
Karlar med muskler, skägg och säckpipa.

Jag är kär i Skottland.

Äntligen så fick jag det bevisat oxå :P

Gör testet här.
OBS! Man måste vara plus-medlem.

så såg min hårman ut för ungefär en timme sen.


och såhär ser den ut nu.

Det är 4 ggr fler väderrelaterade katastrofer i världen idag än för 20 år sedan.
Katastroferna drabbar oftare de som redan är fattiga.

Dumma jord.
Förstår du inte att man måste vara snälla mot dom fattiga.
De som har det så himla jobbigt redan.
Se till att nästa katastrof drabbar de rika.
Din dumma nöt till jordglob.

Jag har kommit fram till en sak.
Livet blir lättare med pengar.
Mycket lättare, roligare och mer lättsamt.

Men lagom är nog bäst.
Jag har lagom med pengar.
Mer än 1050 kr men mindre än 1 miljard.
Det är lagom.

Herregud så bra.

Amanda
och
Daniel.

jag vill bara klargöra en sak.
Jag är inte så hårig som det verkar.

Idol 2007.

Nu är jag arg. Riktigt förbannad.
Andreas, du är en stor, ful, gulhårig, rosa gris.
Åk tillbaka till den bondhåla du kom ifrån.
Och ta med dig alla som röstar på dig.
Ni kan bilda en egen liten bondgårdsekt där du kan sjunga dina fans till himmlen.
Men visa inte din fula nuna i TV.
JAG VILL INTE VETA AV DIG.
Din existens stör mig.

"Jag vill bli folkkär" jo men tjena.
Du kommer ändå aldrig bli nån riktig artist.
Du är för ful.

Igår svängde jag med mina lurviga tillsammans med Nyköpings alla gymnasieelever.
Men gratis är gott oavsett om man måste dela dansgolv med 91:or.

Jag gick fram till en föredetta granne på damtoaletten.
Sa att den hon lekte med på en backe utanför Jönåker när vi var ungefär 1 meter höga var jag.
Äntligen ses vi igen skrek hon och kastade sig i mina armar med glädjetårar rinnande ner för kinderna och blötte ner min axel. Alla andra på toaletten hurrade och tjoade.
Sen kom det glitter ner från taket och Birgitte Söndergaard från "Spårlöst försvunnen" kom in med blombuketter till oss och gratulerade så mycket till återföreningen.

Den kunde mycket väl ha varit så. Men, nu var det inte så. Nej.
Jaha sa hon bara. Jaa sa jag då. Leende, märk väl.
Sen gick jag och lämnade henne ensam med den uppenbara chocken.

Okej. Jag tar tillbaka.
Ibland är vax bra att ha.
Det kanske gör ondare än epilatorn men det går så mycket snabbare.
Och ibland orkar man inte med utdragen smärta.
Ibland orkar man inte ens med lite smärta.
Då är rakhyveln himla bra att ha till hands.
Igår orkade jag inte med någon smärta alls.
Jag är glad för rakhyvlar ändå när allt kommer omkring.

Släng er i väggen vaxet och rakhyveln.
Epilatorn slår er med hårlängder.
Herrejävlar vad praktisk den är.
Överallt kan man ta bort hår med den.
Utan att kladda med vax utan att raka trettioelva gånger på samma ställe för att rakhyveln är slö.
Epilatorn är guds gåva.

Epilator, epilator. Vad skulle jag vara utan dig?
Hårig, i guess.

Ja, men 510 000 kr är väl inte så farligt.
Speciellt inte om CSN står för 300 000 av kostnaden.
Jag menar, ett lån på 210 000 är väl inte omöjligt att betala av.
Speciellt inte om man tjänar så pass bra som man gör efter avslutad utbildning.

Ofantliga mängder pengar.
Herreguud.
Jag som har levt på studiebidraget på 1050 kr tills nu.
510 000 kr är chockmycket pengar.

Jag läser en bok.
Den får mig att vilja sparka ut alla karlar ur detta långa rike.
Även män i andra länder och världsedelar. Utrota dem helt enkelt.
Boken handlar inte om kvinnovåld eller något sådant.
Det är en roman och kvinnan och mannen i boken är kära i varann.
Men jag blir ändå så obefogat arg på alla män i hela världen.
Och på kvinnan i boken när hon förlåter honom, mannen i boken, för saker som han gjort, som egentligen inte är så farliga om jag ska vara riktigt objektiv, men sånt har jag svårt för.
Så skulle aldrig jag göra.
Jag skulle inte förlåta honom.
Jag skulle skrika åt honom.
Svära åt honom.
Slå på honom.
Hata honom.

Sen skulle jag säkert förlåta honom. Kanske. Fast då skulle det vara försent.
Som vanligt.
Bra.
För jag skulle aldrig blivit kär från början.

för att förtydliga det hela.
Jag skrattade så jag nästan dog igår.
Sen återuppstod jag.

Jag dog nästan igår när jag läste det här.

Tjejen är ett geni.
När jag blir stor vill jag bli som henne.

Adam kom först - fast det brukar ju män göra.

Kom i toppform på fyra veckor.
Javisst.
Men det har ju sitt pris.
Ett tomatrött ansikte, söndriga lungor och imorn kommer jag förmodligen ha träningsvärk på på stället som jag inte stretchade.
MEN, jag stretchade.
När jag är ute springer eller gör något annat grymt ansträngade blir jag väldigt röd i ansiktet. Förutom runt mun och ögon som min fina bild illustrerar så fint.
Men jag SKA komma i toppform
OCH inget rött ansikte i världen ska stoppa mig.

Idag träffade jag tre gamla pärlor på gymmet.
Björn, Sören och Benno(?) den egelsktalande killen som jag har berättat om.

I alla fall så tänkte jag att efter min diss senast jag såg honom, Benno alltså, Så tänkte jag att vi bara skulle hälsa på varandra och sen var det inget mer med det.
Men ack så fel jag hade.
Han frågar ut mig om hur jag mår, om jag ska jobba sen. För han vet tydligen när jag jobbar. Eller vet och vet. Jag har väl berättat det. Men att han skulle komma ihåg det var ju inte meningen.
Sen sa vi nånting om att jag måste träna för att vara redo för beachen 2008.
Och då gick han.
Men han kom tillbaka.
Och erbjöd mig jättebilliga resor till varmare länder. (Hörde inte vilket land han sa, han bryter väl på ungerska eller nåt.) Eftersom det inte är tal om nån beach i Sverige den här årstiden.
Heh, tänkte jag. Hur ska jag bortförklara det här då.
Så jag sa att jag redan ska åka utomlands och utbilda mig till bartender så att jag måste jobba och spara pengar, på hackig engelska, märk väl.
Men då säger han att han antagligen kan fixa en resa gratis till mig.
Jaha. skitschysst. Kan du fixa gratis biljetter till min familj oxå?
Vad är det med honom? Ska HAN åka med mig då eller? Jag fattar inte. För det sa han inget om. Vem jag skulle åka med. Och hur kul är det att åka helt själv även om biljetten är gratis.
Sen gick han iaf.
MEN kom tillbaka igen.
Han frågade om jag skulle gymma imorn.
Och jag sa nej. Han sa att han skulle träna imorn.
Men sen ändrade han sig och skulle tydligen träna på onsdag som jag sa att jag skulle.
Herregud.
Har jag fått en stalker på halsen?

Grattis gamling!
24 år. Du ska veta att min mor hade två barn vid den åldern.
Dags att sätta fart kanske.
Rynkig börjar du bli med.
Puss.

Nej. Nu har jag fått växtvärk igen.
Fast nuförtiden växer jag inget av det.
Jag har bara ont.
Och tänk att det finns folk som inte ens vet vad växtvärk är.
Ja herre min gud vilka skamlösa jävlar.
Ont gör det.
Och det enda sättet att bli av med det är att linda en filt hårt runt benet.
För man har alltid växtvärk i benen, ja.
Och jag är mästare på att få växtvärk att gå över, ja.
Fråga min bror.

våga vägra bilddagboken.
Just nu är jag inte intresserad av någon annans liv än mitt eget.
Det är så sjukt jävla überintressant så att alla min vakna tid går åt till att inspektera mitt liv i minsta detalj och gång på gång komma fram till samma sak.
Mitt liv är oändligt. Det finns ständigt nya saker att upptäcka.
Därför kära vänner, orkar jag inte med era liv. Det finns inte tid för intresse till era liv i mitt liv.
Mitt liv är bäst.
Puss.

Har någon något att invända är jag inte intresserad.

Jag är så sjukt trött på mitt hår.
Vet inte vad jag ska göra med det.
Färga det. Hur? Rött?
Inte klippa. Växa.
Använda löshåret? Vet inte.
Rött?

IKEA

Idag blev det en spontantripp till IKEA.
Och det verkade som att alla andra också var på spontantripp på IKEA.
För det var sjukt mycket folk.
Fast det kanske alltid är mycket folk på IKEA.
Jag är inte där så ofta.
Men när jag väl är det är alla andra där också.

I alla fall så resulterade spontantrippen i ett laptopstöd.
Som förövrigt är skitbra och som jag använder just precis nu.
Den är till för så att man inte ska få brännskador på benen när man sitter i sängen och skriver blogg.
Sen köpte jag ett nytt sängbord.
Ny säng = nytt sängbord.
Fint, vitt, stort.
Bra. Jag får plats med allt.
Jag köpte två kuddar också som jag kan luta mig mot när jag sitter i sängen och skriver blogg med datorn på mitt laptopstöd så att jag inte ska bränna benen.

Jag tänkte köpa ett TV-bord också.
Sen när jag insåg att jag faktiskt inte ens har en TV
så ändrade jag mig.
Men jag hade faktiskt tänkt ha smink och sånt på det.
Och ja, allt smink och sånt skulle ha fyllt ut bordet.

Inatt drömde jag nåt helt skumt.
Det var en familj med två barn som skulle flytta till ett hus där det förövrigt redan bodde en familj. Om barnen gick i närheten av grannens hus så blev allt av metall till guld eller silver och deras pappa blev helt tokig.

Sen kom en drake mitt i allt i hop och massa swat-människor.
Draken sprutade eld och dödade swat människorna.
Det var förvrigt han som hade lagt en förbannelse på grannens hus. Fast det var hans hus på något konstigt sätt.

Iaf så kunde draken prata och han tänkte inte ta bort förbannelsen förrän han fick träffa mig. Av alla människor.
Så jag träffade honom. Men sen skar jag honom med en rakhyvel så att det blödde lite.
Och då kom det nya swatare in i mitt rum och började skjuta på honom.
Fast sen kom vi på att han kunde spruta eld och så dödade han alla nya swatare.

Sen kom barnens mamma på att allt handlade om barnen.
Så barnen öppnade ytterdörren och balkongdörren.
Och så var förbannelsen bruten.

Den var mer spännande och dramatisk i min lilla hjärna.

På tal om drömmar.
Är det vanligt att man drömmer att man bli avrättad?
Med en kula i huvudet.
Av personer man känner och tycker om?
För det brukar nämligen jag göra.
Jag får gå ner på knä och hela köret.

Nej, tack! Jag är inte på humör.

Det är synd att jag varken kan sjunga eller spela gitarr särskilt bra.
I sådana fall kanske jag hade kunnat roa mig själv.

Diana Gabaldon, Jean M Auel och Johanna Hildebrandt.
Vilka kvinnor.

Från och med nu hejar jag på Amanda.

Suspicios minds och Baby, can I hold you tonight är två låtar som ger mig gåshud iaf.

I torsdags tittade vi på Pirates 3.
Jag rekommenderar att man ser de andra filmerna, eller i alla fall tvåan, innan man ger sig i kast med denna.
Jag förstod ingenting till att börja med.
Och om jag ska vara ärlig förstod jag inte mycket när den var slut heller.
Jag som älskar de första två filmerna.
Vad är nu detta?
Ne, jag är besviken. Och inte så lite heller.
Pirates 3 duger inte.
Ni får göra om den.

Det är slut. Allt är slut.
Herregud.

Jamie, Claire, Brianna, Roger, Jemmy, Fergus
Lallybroch, River Run, Fraisers Ridge.

Allt om det är slut.
Det finns inget mer att läsa.
Böckerna har tagit slut.
Och jag vet inte vad jag ska ta mig till.
I tre månader har jag lyssnat på Diana Gabaldons böcker
om allt det ovannämnda. 40 timmar i veckan i tre månader.
Det har varit ett andra liv.
Men nu är det slut.
Och jag vill inte att det ska vara slut.

Jag vill inte lämna James Alexander Malcolm McKenzie Fraiser.
Det går inte.
Det finns bara en sak att göra.
Jag måste börja om.


Jag vet vad ni tänker.
Och svaret är: Ja, förmodligen.

Pappa: Ska ni parta i helgen eller?
Vi tänker jag.

Det finns inget Vi längre.

Jag har börjat känna av ett litet sting av bloggabstinens
när jag inte får skriva blogg.
Eller när jag vet att jag inte får skriva blogg.
Som ikväll. Ikväll åker jag bort.
Jag åker bort och tittar på film.
Och äter dipp.
Och låtsas att det är helg när det egentligen bara är torsdag.

Det är något fel på låset till bilen.
När man stopper i nyckeln för att antingen låsa eller låsa upp
så snurrar den bara runt, runt, runt och runt.
Man hinner bli alldeles förskräckligt förbannad innan nyckeln (eller låset) bestämmer sig för att nu, NU går det bra att låsa eller låsa upp.

Jävla bil. Idag hann jag ringa pappa medans nyckeln snurrade runt och runt.

Jag: Pappa, det är något fel på låset på bilen. Nyckeln bara snurrar. Du får göra något åt det.
Pappa: Jaha? Jag vet nog inte vad det skulle kunna vara...
Jag: Ne, men du måste i alla fall fixa det.
Pappa: Men när du är hemma behöver du ju inte låsa bilen. Och inte när du står på jobbet heller. Det finns inget av värde i den.
Jag: Nehe, men när jag är i stan då?
Pappa: jaa...
Jag: En bil är till för att låsas. Jag ska åka nu. Hejdå.
Klick.

Pappa börjar bli gammal. Han lät liten och gammal.
Det skrämmer mig. Min pappa har alltid varit en hjälte i mina ögon.
Det är han fortfarande.

I fredags berättade han nånting om mig. Det var inte så viktigt och behöver inte tas upp. Grejen var att man hörde och såg stoltheten i hans röst och ögon.
Min pappa är stolt över mig.
Då är jag lycklig.
När jag gör min pappa stolt.

Jag finner det oerhört irriterande att
det visas fel tid på blogginläggen.
Klockan är 23:56 just nu, i skrivande stund.

Om man skriver mer än ett inlägg om dagen
verkar alla inlägg få samma klockslag som
det första inlägget.

Är det bara jag som irriterar mig på detta?
Det är ett fel.
Fel är irriterande.
Fel ska rättas till.
Punk.

Idag är mamma full.
På en onsdag tänker ni.
Det var firmafest svarar jag.

Jag skjutsade hem henne. Spritångorna slog emot mig så fort hon satte in foten i bilen. Men nej. Nu ljuger jag igen. SÅ full var hon faktiskt inte.
Hon var bara lite på lyset.
Hon sluddrade
Hon vinglade.
Men det var allt.

säg vill du, vill du, vill du, vill du följa med mig hem?
Min säng är stor och det är ganska bra fjädring i den.

Jag har en ny säng. Och jag är löjligt lycklig över detta.
Den är stor. Jättestor. Ur mitt perspektiv sett i alla fall.
Nu får både jag och katten plats till och med. Vi provade igår.
Och vi behövde inte ens trängas det allra minsta.

Så nu vet du att du också får plats.
Du, jag och kanske till och med katten.

Idag är en bra dag.
Det är en bra dag för mina ögon har bestämt sig för att
idag är det grönt som gäller.
Jag blir alltid extra glad när mina ögon är gröna. Mer gröna än i vanliga fall.
Igår kväll var dom bara ljust grön grå.

Idag är jag snygg, idag är jag grön.
Slå ett slag för miljön.
Och träffa mig och mina gröna vänner.

Dumhet.

Här stod det en lång och tråkig text om någonting som var rätt roligt
men som inte alls blev lika roligt nerskrivet.

Här har det funnits ett inlägg som jag valde att ta bort
pga dess tvivelaktiga innehåll.

Idag har jag intagit tre mål mat.
Samtliga var frukost.
Två av tre intogs på stående fot.

Matro och varierande kost är två för mig
helt okända och obegripliga begrepp.

min mobil förblev död i lördags precis som alla andra lördagkvällar.
men för en gångs skull tog jag mig i kragen och tänkte att jag sällskapa med mig själv och titta på en film. en lång film så att jag inte hann ha tråkigt.
och så blev det alltså. det var jag, täcket, kudden, sängen, stolen och datorn.
himla mysig kväll. jag hörde allt som sades i filmen utan att någon viskade någon kommentar i grannens öra. det fanns ingen som satt i vägen och ingen som skrattade för högt.
allt var perfekt.

i slutet var jag nära att upplösas i tårar när danny får veta att han ska bli pappa men han dör typ två sekunder senare. HUR sorgligt är inte det på en skala?
VA? jag dog. jag dog seriöst. tårarna bara sprutade ut och jag tackade min lyckliga stjärna över att jag såg filmen ensam så att jag hejdlöst, helt utan hämning kunde hänge mig åt tårarnas våldsamma framfart.

Christoffer Hiding

jättefel person åkte ut igår.

vem ska man nu titta på. åhh. christoffer är svinigt snygg.
skicka ut andreas. han har gula tänder och han sjunger som att han har tre liter havregrynsgröt i halsen.
eller mattias, men han är kvar för att hans mousch är så ssexig så att alla trettonåriga tjejer helt har kärat ner sig i den. och eventuellt i honom.

släktträff hos pappa igår.
ja, vad ska man säga.
släkten är värst kanske.
ölen, whiskeyn och vinet flödade över.
hårda ord och mycket svordomar i höga ljudnivåer är det som gäller.
på ett retsamt men kärleksfullt sätt nästan alla gånger iof.

farmor var dämpad. men vad kunde man vänta sig.
jag vet inte. kan man säga att det var en efterfest
efter en begravning.? men så var det iaf.

Idag har jag gjort något bra för någon annan människa än mig själv.
Någon annan människa som jag inte ens känner.
Någon som befann sig i nöd.
Och jag besvarade detta nödrop.

Min karma förbättrades avsevärt av denna oerhört vänliga handling.
Nu kanske jag slipper återfödas som gräshoppa.

eftersom jag var hos tandläkaren idag blev jag så illa tvungen att ta ut mina piercingar ifall hon skulle röntga. men inte fan gjorde hon det.
så jag fick krångla ur den där jävla medusan helt utan anledning.
jag kommer aldrig ihåg hur man skruvar av den. men nu kommer jag ihåg. det är åt höger.
så. nu behöver jag bara läsa det här nästan gång jag ska ta ut den så vet jag.
orkade inte krångla i den igen på jobbet. så jag väntade tills jag kom hem.
smart drag fröken ådén.
tycker inte du att du har tillräcklgit med oläkta piercingar för att veta hur det går?

det hade redan börjat bildats en hinna över hålet.
och ju mer jag höll på desto mer svullet blev det.
och ont som fan gjorde det. jag ogillar smärta. väldigt mycket.
jag kände paniken och gråten.
jag fick ju inte igenom den jävla staven.
och jag är inte redo att visa mig för världen med ett hål i överläppen.

tillslut efter lite pepp från mamma fick jag igenom staven från fel håll . (det är lättare åt det hållet)
äntligen tänkte jag och drog en lättnandes suck.
nu är det bara att stoppa in den så som den ska sitta sen är allt över.
men icke.
den jävla piercingen hade fastnat där.
jag vill än en gång påpeka hur mycket jag ogillar smärta. jag ogillar det väldigt mycket.
samlade mod och drog ut.
smärta, blod, gråt och svordomar.

men nu sitter den som den ska och jag ser ut som jag har varit i slagsmål med tre fotbollshuliganer.

idag påminner allting om bajs.

ge det tid. andas.
du har en garanti. det vet du.
och det vore synd om det skulle förstöras
för att allting går för fort fram.
det är lika bra att låta det vara som
det alltid har varit.

men ändå.
fan oxå. nu ska jag gömma det igen.

om 4 till 5 arbetsdagar börjar förändringen.
sen får vi se hur det blir om
fem månader och ett antal tusenlappar senare.

yeeey. på fredag alltså :)



varför är du så konstig?

February 17 1988 - February 5 1989 : Earth Dragon

jag är en drake.
jag har tatuerat in det till och med så att ingen ska ta miste. såhär är jag. lägg märke till vilken charmig, rolig och trevlig människa jag verkar vara.

Drakar är egoistiska, egocentrerade, krävande men även givande.

De är stolta, direkta och laddade med höga ideal som de alltid försöker att leva upp till.

När du väl har väckt dess vrede, kommer de att förfölja dig i många år.

De är inte sentimentala eller romantiska. De tar de helt enkelt för självklart att alla älskar dem. Det är svårt för dem att dölja sina känslor, de försöker inte ens.

I kärleken är draken sällan förloraren utan mer ofta den som krossar andras hjärtan.

Berömda drakar: Joan of Arc, Pearl Buck, Freud

välkommen döden.

jag gick o la mig halv 8 igår. duktig som jag är och tänkte att jag skulle få 8 timmars sömn.
men icke. min kropp vägrade somna. förutom ibland någon arm eller en fot.
iallafall så är resultatet av natten lika med noll sömn.
jag bara slumrade till lite då och då.
det är jävligt irriterande när ens kropp vägrar sammarbeta med ens hjärna.

kontentan av allt är därför att den här dagen har varit den värsta nånsin.
allt började efter frukosten.
det kändes som att allt blev indränkt i sirap. hela jag rörde mig i slow motion tillsammans med klockan som nästan verkade stå stilla.
jag blev dessutom fruktansvärt svag i ögonlocken under denna helvetets timme.
jag kämpade för att se någonting. kämpade för att hålla ögonlocken öppna.
en gång gav jag efter. jag lutade huvudet mot händerna.
en micorsekund tog det innan jag stöp som en skadeskjuten kråka.
herregud säger jag. jag rykte till och satt där och blinkade som en uggla i en helvetes massa minuter.
jag känder hur tårarna hotade att börja rinna över.
detta är helvetet tänkte jag.
jag dog nästan av trötthet. ville dö. kände hur jag välkomnade döden.
tyvärr så är jag fullt frisk och var inte på långa vägar på väg att dö.
det enda jag tänkte på var en evighet av vila.
paradiset - nergrävd i en trälåda med vita maskar som kryper i mina tomma ögonhålor.
idag är den tanken underbar.

men jag ryckte upp mig ur dödsångesten och gick till gymmet hurtig som jag är.
nu är döden välkommen igen.
ännu hellre någons varma famn.
helst en mänsklig.
jag tar kattens så länge.
men om någon har en varm famn över kan ni ju ringa.

spontanfest med albert i min gamla merca igår.
det var mycket trevligt.
dock blev vi lite sena så för att hinna upp alla andra som
festat sen 8 så blev vi tvugna att hälla i oss pappas fina whiskey från skottland.
men det gör inget. pappa har massa whiskey.
vi sköljde ner whiskeyn med lite hallonsoda som jag nyktert nog tagit med mig.
det blev en bra kombination, om man nu kan säga att ngt med whiskey är bra.
det smakade lite lakrits.
sen blev det smuggelcider och smuggelöl ett tag innan det var dags att lämna bilen och promenera till staden.
bra kväll. kort. men bra.

nu måste jag verkligen sluta upp med saker och ting.
saker och ting jag gör på fyllan.
fyllan gör så att jag inte tänker.
tänk lilla fröken ådén!

men det går framåt. jag har lärt mig dricka.
lärt mig vart mina gränser går.
eller. om jag vill så vet jag vart gränserna går.
ibland skiter man i gränserna och häller i sig ändå.
men så var det inte igår.
och idag har jag mig själv att tacka för att jag mår bra.
ingen bakfylla. alls.

jag åkte till och med in och tränade.
även om det är ett rent helvete dan efter man har tränat.

jag har haft nervryckningar i min arm hela dagen.
det är antagligen straffet för att jag inte blev bakfull.
nåt djävulsskap ska man väl stå ut med om man super sig full.

jag kan inte stanna kvar här.
jag måste bort och det är nu.
jag kan inte vänta längre.


jag har gjort en lista.
den blev lång.
det är många namn på den listan.
namn på människor.
människor jag har känt.

men jag hatar er oxå.

en kista, en grop och lite jord.
det är allt som behövs.
och en vänlig själ som har ett par starka armar och en spade för övers.
gräv ner mig där tack.

och just idag är jag frivillig att frysas ner för att se om kommande generationer
kan tina upp mig så att jag får uppleva framtiden. skynda. detta erbjudande är begränsat.

om ngn har en stor frys eller en kista över.
ring mig.