välkommen döden.

jag gick o la mig halv 8 igår. duktig som jag är och tänkte att jag skulle få 8 timmars sömn.
men icke. min kropp vägrade somna. förutom ibland någon arm eller en fot.
iallafall så är resultatet av natten lika med noll sömn.
jag bara slumrade till lite då och då.
det är jävligt irriterande när ens kropp vägrar sammarbeta med ens hjärna.

kontentan av allt är därför att den här dagen har varit den värsta nånsin.
allt började efter frukosten.
det kändes som att allt blev indränkt i sirap. hela jag rörde mig i slow motion tillsammans med klockan som nästan verkade stå stilla.
jag blev dessutom fruktansvärt svag i ögonlocken under denna helvetets timme.
jag kämpade för att se någonting. kämpade för att hålla ögonlocken öppna.
en gång gav jag efter. jag lutade huvudet mot händerna.
en micorsekund tog det innan jag stöp som en skadeskjuten kråka.
herregud säger jag. jag rykte till och satt där och blinkade som en uggla i en helvetes massa minuter.
jag känder hur tårarna hotade att börja rinna över.
detta är helvetet tänkte jag.
jag dog nästan av trötthet. ville dö. kände hur jag välkomnade döden.
tyvärr så är jag fullt frisk och var inte på långa vägar på väg att dö.
det enda jag tänkte på var en evighet av vila.
paradiset - nergrävd i en trälåda med vita maskar som kryper i mina tomma ögonhålor.
idag är den tanken underbar.

men jag ryckte upp mig ur dödsångesten och gick till gymmet hurtig som jag är.
nu är döden välkommen igen.
ännu hellre någons varma famn.
helst en mänsklig.
jag tar kattens så länge.
men om någon har en varm famn över kan ni ju ringa.