min mobil förblev död i lördags precis som alla andra lördagkvällar.
men för en gångs skull tog jag mig i kragen och tänkte att jag sällskapa med mig själv och titta på en film. en lång film så att jag inte hann ha tråkigt.
och så blev det alltså. det var jag, täcket, kudden, sängen, stolen och datorn.
himla mysig kväll. jag hörde allt som sades i filmen utan att någon viskade någon kommentar i grannens öra. det fanns ingen som satt i vägen och ingen som skrattade för högt.
allt var perfekt.
i slutet var jag nära att upplösas i tårar när danny får veta att han ska bli pappa men han dör typ två sekunder senare. HUR sorgligt är inte det på en skala?
VA? jag dog. jag dog seriöst. tårarna bara sprutade ut och jag tackade min lyckliga stjärna över att jag såg filmen ensam så att jag hejdlöst, helt utan hämning kunde hänge mig åt tårarnas våldsamma framfart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar