.love is for fools.

Är det värt det?
Livet.
Nej, jag tycker inte det.
Det är inte värt att leva.
Nu menar jag inte att jag ska ta livet av mig.
Men jag tycker att man måste gå igenom för mycket skit för att
det ens ska vara värt det.
Den glädje man kanske känner då och då är så jävla kortvarig
jämfört med allt dåligt i livet.

Varför ska man ens börja på relationer till exempel.
Alla vet att dom tar slut.
Förr eller senare, genom dödsfall eller något annat.
Man vet ju att även om man har det hur bra som helst så kommer allt skita sig tillslut.
Orkar man med det?

Eller så kan man ju som jag.
Inte tro att något ska bli jobbigt.
Men så blir det det. Och allting blir så mycket jobbigare
eftersom man inte var beredd på det.

Nu tycker kanske vissa att jag är lite väl pessimistisk.
Realistisk skulle jag säga att jag är.
Det är såhär livet är.
Och kanske har jag inte lärt mig att uppskatta det.

Det är svårt att ändra på sig.

Om jag hade varit en annan person,
på en annan plats i ett annat liv,
så kanske, kanske, hade jag kunnat uppskatta livet.
Men nu?
Nej, det kan jag tyvärr inte.
Och tro mig, det är värst för mig själv.