jag tänkte skriva något argt. men så blev det inte.

alltför många gånger har jag suttit såhär
kännt mig så ensam fast du suttit bara en bit bort.
alltför många missförstånd har uppstått ur ingenting
ibland tror man att man vet så mycket mer än man gör fast
man innerst inne kanske vet att det inte är så men man gör så ändå bara för att.
alltför många nätter har jag suttit ensam och gråtit enbart på grund av min egen dumhet
eller kanske min osäkerhet. Nej, med all säkerhet min osäkerhet.
jag känner till problemen, var de kommer ifrån och jag vet lösningen.
alltför ofta har jag försökt men intalat mig själv att inget spelar någon roll
och jag intalar mig fortfarande det.

men det spelar tydligen roll
och jag ska försöka.
för din skull.
men framför allt
för min.