.love is for fools.

Nu barn, ska jag berätta en liten saga för er.
En saga om musen Felix.

Musen Felix bodde med sin stora musfamilj djupt in i Landskronas skogar.
Där fanns allt alla möss någonsin kunde tänka sig.
Stora köpcenter, massor med mat, schyssta villor, loppcirkusar och allt det där som gör livet värt att leva.

Musen Felix var en nervös lite mus. Han tyckte att allting var så himla läskigt.
Han ville helst av allt stanna i sitt lilla musrum hos sin familj och bara sitta där.
Han tyckte det var läskigt att prata med nya möss till och med att bara gå utanför dörren från sin familjs hem.
Han var rädd att han inte skulle vara tillräckligt inne för alla de andra tonårsmössen.
Att de skulle skratta åt honom, titta efter honom och sedan viska bakom ryggen.
Men alla vet ju att man inte bara kan sitta inne på sitt lilla musrum och titta in i jordväggen.
Man måste gå ut. Ibland för att få lite frisk luft och ibland för att mamma vill att man ska samla mat.
Så Felix gick ut varje dag och utsatte sig för allas blickar.
Och han kände sig så värdelös.
Alla var bättra och vackrare än honom på alla sätt och vis.

En dag satt Felix och funderade och tänkte vilken svag mus han var som inte kunde göra det minsta lilla utan att vilja gråta. Han kände sig så värdelös och undrade om det var såhär det skulle vara att leva.

Men just då smög sig en annan liten tanke in i han lilla mushjärna.

Felix, det kanske är du som är den starkaste musen av alla. Du som gör allt som du tycker är läskigt VARJE DAG.



Men Felix tvekade och har fortfarande inte kommit fram till om han är den svagaste eller den starkaste av dem alla.